Från travhäst till distanshäst #001
Hej och välkommen! I det här bloggen vill jag delar min resa med min häst Clara, från travhäst hos en A-tränare till - förhoppningsvis - distanshäst på internationell nivå. Jag tänkte att börja med att föreställa oss och berätta hur vi upplevde våran första två månader tillsammans
I september 2022 fick jag möjlighet att köpa Clara från min arbetsgivare. Jag kände henne redan i ett år och var helt i kär med henne. De ville sälja henne för hon var inte bra som travhäst och det var ju bra för mig! För jag köpte henne från mitt jobb visst jag lite om hennes historie: inkört som 1.5-åring, gjort premie-lopp som 2-årig, inriden som 2.5-åring i alla gångarter (inkl galopp!) och därefter hade hon kvalat som 3-årig i tiden 1.23,5 (44 km/h). Hon har startat en gång i juli 2022. Jag red henne regelbundet och hade även kört henne en gång. Hon var som ridhäst precis vad jag skulle ville ha: modig och framåt utan att bli stark eller het. I personlighet var hon säkert lite speciell, känslig, tjurig och bestämd, inte en häst som tyckte om att bli borstad för en timme eller bli rörd över hela kroppen. Men - från den gången jag red henne för första gången tyckte jag om henne.
I sommaren 2022 kände jag att det var dags för mig att börja leta efter min första egen häst. Jag hade en väldig stark dröm: en ung Akhal Teke sto (1-2 år) som skulle bli min distans-stjärna. För många år har jag varit intresserad i rassen och jag kollade online på många olika stuterier, lärde mig olika stam, och hade även varit i kontakt med tre uppfödare och på slut hittade jag två ston jag var väldigt intresserad i. På slutet blev det ingen Akhal Teke, inte än iallafall! Två dagar efter jag kom tillbaka från semestern fick jag frågan från min chef om jag skulle ville köpa Clara där hon var inte tillräckligt duktig som travhäst. Utan att tänka sa jag ‘ja!’. Hela jobbdagen fortsatt och jag började tänka om detta hade nu verkligen hänt? Det kände ju för bra för att vara realiteten? Jag stod ensamt i stallet med henne på eftermiddagen och jag slog mina arm om henne och bara grät. Skulle hon blir min? Jag kom hem och min sambo sa: fråga en gång till imorgon - för säkerhets skull. Men jag behövde inte fråga, för jag kom på jobbet dagen efter och fick en väldigt högt ‘grattis med Clara!’ när jag kom. Ok, det var klart. Jag hade köpt en häst?! Några dagar sen åkte jag hem med henne och började vårt resa tillsammans.
Det var mycket som Clara behövde i början. Hon var spänd, dålig i ryggen, hade ett gigantisk spricka i en bakhov och jag ville ha henne på ett helt annat foder. Efter hon fick vänja sig en vecka till nya hemmet, var första steget att verka hennes hovar. Hon hade väldigt långa hovar och dålig vinkel. Min hovslagare tog av bakskorna så hon kunde verka henne regelbundet på hoven med sprickan. Hon verkade henne fram och sat på nya skor så det skulle inte vara för mycket belastning på en gång för alla fyra hovar. Några dagar efter kom en ostoepat som gjorde en behandling på ryggen, halsen och bäcken. Hon blev behandlad igen efter två veckor där hon var snett i bäcken. Efter andra behandlingen var hon redan mycket bättre i kroppen och fick vi grönt ljus att börja träna igen.
Efter hon hade vilat i fyra veckor var det dags att börja motionera henne. Vi promenerades mycket och i slutet av september körde vi ut i vagn för första gången. Jag hade ingen sadel än, men jag valde att göra det så för jag visst att hon kommer förändrar så mycket i kroppen och det kändes onödig att köpa en sadel som kommer inte passa längre i en månad. I en månad har vi kört lite men framförallt promenad mycket och Clara älskade det! Det var både rolig och intressant att se hur hon blev mycket mer avslappnad i kroppen och ‘in touch’ med mig. Vi gick många mil tillsammans, på många olika underlag och ibland bara rakt genom skogen. Det här har varit så bra för henne både mentalt och fysiskt! Hennes blick förändrade från en spänd och osäker häst till en häst som älskar att undersöka världen.
I slutet av oktober, när jag hade haft henne i två månader, gick vi ut på våran första resa: till sadelprovaren! Clara lastade perfekt och reste otroligt bra i släppet. Hos ridklubben kom hon i ett ridhus för första gången i livet, men hon var så lugn och relaxed som hon hade gjort detta 100 gånger innan - vilken häst! Hos sadelprovaren testade vi 5 olika sadlar, och på slut reste vi hem med en tröt, men avslappnad häst, en stolt ägare och en fin sadel som passar oss både bra. Det var ett steg vidare i vårt resa tillsammans! Hur vi började rida, får ni läsa i nästa bloggen.
Vi hörs!
Aniek