Från travhäst till distanshäst #002
Hej och välkommen igen på mitt blogg! I förra avsnittet berättade jag om Clara’s historia och våra första 2 månader tillsammans.
Nu vi hade ett sadel, var det dags att börja ridningen! Jag hade redan ridit henne flera gånger på jobbet, men nu var det helt annorlunda: ny sadel, nya stigar, och en helt annat mål i livet. Ridningen skulle inte bara vara för att träna hästen, men också för att ha det roligt. Där Clara hade bara gått på raka sträckor i skogen och på banor, var hon otroligt stel och fattade verkligen ingenting av att böja och mina hjälper. Vi gjorde mycket jobb från marken, och red i ridbana en gång i veckan - mest i skritt - och skrittade ut små rundar i skogen. I början kunde hon vara rädd av grejer ute - hon var ju alltid tränat med bomull i öronen och nu plötsligt kunde hon höra allt runt sig! Men, även om hon blev rädd skulle hon aldrig springa iväg eller någonting liknade. Det kändes så bra att ha en sådan cool häst! Hon långsamt blev starkare i kroppen, mjukare i halsen och i ryggen, och modigare och lugnare ute i skogen. Vi utökade våra tur och vi njöt för fullt!
I November kom tandläkaren till jobbet och jag kunde komma med Clara, vilket var jättebra. Jag hade en känsla att hon var öm i munnen för hon åt lite konstigt ibland. Tandläkaren drog ut 2 bebiständer men annars var hon godkänd. Hösten var på gång, skogen var otroligt vackert och vi red ut för en tur i skogarna runt jobbet och gjorde vårt första galopp ute! Det var hennes tredje tur bettlöst men det gick verkligen fantastiskt. Hon tänkte det var lite konstigt att gå i galopp, men efter några försök fattade hon och där gick vi! Vilken känsla!
Det första månader tog vi det väldigt lugnt. Hon var nu barfota runt om, vi behövde rida väldigt försiktigt med hennes sprickade backhov och hon var bra på väg att sätta på vikt, men jag ville inte jobba henne för mycket där hon var fortfarande lite för tunn. Jag har absolut ingen bråttom med henne, så vi skrittade ut massa, bara ha det roligt och lär känna varann. Vi mest skrittade, med lite inslag av trav på väldigt mjuka stigar. Det har börjat bli mörkare på kväller och vi rider ut i mörkret vilket Clara brydde sig absolut inte om - hur bra som helst.
Över hela vintern händer inte så jättemycket. Vi skrittar mycket ut både i hand och under sadel, och vi gör mycket dressyr i hand. Tyvärr är ridbanan oftast frusen och jag ville inte rida henne på för hårt underlag, men i efterhand tror jag att det var faktiskt väldigt bra för henne att träna dressyr i hand först så hon kan lära sig att böja och bära kroppen. I december kommer kiropraktorn en gång till och jag får många bra ord om Clara - hur snabbt hon har förbättrad och att hon är blivit helt rakt i ryggen och bäcken. Hurra! För jag kände att jag hade inte spenderat tillräckligt pengar till henne än, åkte jag till hästloppisen och hittade två fina träns - en med bett och en hackamore - och flera täcke till henne. Nu tror jag att jag har alla grejer som jag verkligen behöver och det känns bra!
Tyvärr gör hårt underlag att vi gör inte så mycket under hela vintern, men det känns helt okej där jag har ingen bråttom med henne. Vi spenderar mycket tid tillsammans och vår relation blir långsamt bättre. Där Claras spricka äkte upp igen pga underlaget, får hon skor på igen vilket betyder att vi kan börja rida på flera olika stiger, och vi kan utöka våra tur i skogen! Vi börjar trava, och även galoppera, lite mer ute och hon verkligen älskar att komma igång igen. Ridbanan har också tinat och vi börjar trava mer i våra dressyrpass och jag lär henne hjälperna till galopp. Tyvärr kan hon just nu bara högergalopp. Jag ser henne ta vänstergalopp ibland i hagen och hon har gjort det en gång när jag longerade henne, men i ridningen har jag inte lyckats än. Jag känner att det är någonting som kommer när hon blir starkare i kroppen och till dess jobbar vi på att blir mjukare och starkare i traven.
Vi red ungefär 3 ggr i veckan, två tur ute i skogen och ett dressyrpass eller dressyr från marken. I februari och mars fick hon fyra väckor ledig där jag gick på semester med min sambo. Hon står på lösdrift och fick bara leka och ha det roligt under tiden. Det förtjänar hon! Efter jag kommer tillbaks ska vi börja träna lite mer seriöst mot hennes tävlingsdebut som distanshäst i 2024!